Month: december 2016

Besök på Aquaria

Sjöhäst

En sån här gul sjöhäst hade jag hoppats på att få se på Aquaria!

 

Vattenlevande djur är så fascinerande. Försöker titta så mycket som möjligt på dokumentärer om sjöar och hav och gå på museer eller djurparker där man kan få se akvarier med fiskar och andra vattenlevande arter.

Jag var nyligen på besök i Stockholm och passade på att besöka Aquaria, någon typ av vattenmuseum med fiskar och andra typer av vattenlevande varelser. På deras webbsida visade de en bild på en gul sjöhäst som jag hade hoppats på att få se, men jag såg ingen sådan. Istället såg jag några gråbruna sjöhästar i ett akvarium. Jag tror de vilade för de hade rullat svansarna runt ett rep, som om de hade ankrat. Visste inte alls att sjöhästar gjorde så med svansen. Så nu har jag lärt mig något nytt!

I det stora akvariet hade de revhajar (om jag inte minns fel). Såg precis ut som den schablonbild av haj man har i huvudet, fast i miniatyr. I samma akvarium fanns en hel del andra arter, men den som verkligen fångade mitt hjärta var komulerockan. Helt fantastiska var de. Såg ut som om de svävade fritt likt spöken när de simmade runt. Ovansidan var grå, men undersidan vit och höjdpunkten var när de vände undersidan mot en så att man såg munnen som såg så snäll ut!

Komulerockor kan tydligen bli rätt gamla, 16-18 år beroende på kön om jag förstått det rätt. Man hittar dem på olika ställen i västra och östra Atlanten på upp till 22 meters djup. Det skulle vara häftigt att se dem på riktigt! Men man får väl vara försiktig så man inte skadar sig på svansen eller blir stucken.

Det är det läskiga med vattendjuren, man vet ingenting om hur farliga de är. Vad det är man ska upp med. Så ska man iväg och dyka någonstans så bör man nog läsa på så man vet vilka djur man ska undvika på olika platser.

Muräna

Bild på en muräna. Man ser inte de sylvassa tänderna på bilden, men de finns där!

 

En varelse man ska se upp med är väl muränan. Såg en sådan på Aquaria. Den tittade ut ur sin håla och väntade väl på att något skulle simma förbi som den kunde fånga. Vet inte hur farliga de är för människor, men eftersom de har vassa tänder så ska man väl vara försiktig. De flesta djur kan ju bli farliga om de känner sig hotade och så är det väl med muränan såväl som andra vattenlevande djur.

Muränan tyckte jag dock var rätt obehaglig. Det är väl för att den ser ut som en ål och därmed påminner om en orm. Lider av stor ormrädsla så allt som påminner om ormar tycker jag är ganska obehagligt. Det finns olika arter av muränor, jag vet tyvärr inte vilken av dem det var jag såg.

På Aquaria hade de även några terrarier med pilgiftsgrodor. Det finns tydligen pilgiftsgrodor i flera olika färgställningar. De var hur vackra som helst med sin skimrande hud. Det fanns bland annat en som var metallicblå med svarta eller mörkblå prickar som var helt underbar. Sen fanns det gul- och svartprickiga och någon brun. Fanns även en till färg men jag minns inte nu hur den såg ut.

Det jag blev mest överraskad av var att de var så små. Trodde de skulle vara lite större.

Har du vägarna förbi Aquaria kan jag rekommendera ett besök till den som är intresserad av djur, och i synnerhet vattenlevande djur!

Hej, hallå, goddag och hej igen!

Gul fisk

Skepp o hoj, eller vad man nu säger på en dykblogg?

Jag har världens bästa vänner och jag är så tacksam! Detta säger jag för att:

1. Det är sant
2. Utan mina vänner hade det inte blivit någon dykblogg.

Jag fyllde nyligen 30 (jag hävdar bestämt att det är 27 men, de andra envisas med att det är 30) och då fick jag en dykutbildning av mina kära vänner så att jag ska kunna ta dykcertifikat och ge mig ut i världen och utforska haven. Jag blir fortfarande rörd och varm inombords när jag tänker på det.

Det som värmer allra mest är att de ville hjälpa mig att förverkliga en dröm, att de har planerat och samarbetat för att kunna ge mig den möjligheten. Kan man ha mer omtänksamma kompisar?

Tack för att ni finns!

Korallrev format som ett hjärta

Nu har jag startat den här bloggen för att skriva om min väg till dykcertifikatet. Jag tänkte berätta om det första dyket, undervattensdokumentärer, utrustning och allt annat jag kan tänkas vara med om och lära mig.

I ärlighetens namn kan jag egentligen ingenting om dykning. Det har varit en alltför avlägsen dröm. Men nu så plötsligt har dörren öppnat sig och jag har fått möjlighet att göra verklighet av drömmen. Den chansen ska jag ta vara på. Att dyka är något jag drömt om sen jag som 16-åring var på familjesemester i Grekland och snorklade. Även om jag inte såg så mycket fisk tyckte jag det var fantastiskt att titta på växterna och se en och annan firre simma förbi.

Redan efter första snorklingen var jag fast och bestämde mig för att jag en dag skulle dyka på riktigt. Simma runt under ytan bland fiskar. Titta på vrak och och se korallrev med egna ögon.

Nu ska jag som sagt ta mitt dykcertifikat. Är nervös, lycklig, förväntansfull och rädd på samma gång. Tänk om drömmen går i kras redan när jag ska göra första dyket? Tänk om jag tycker det är obehagligt under ytan. Att det är jobbigt med munstycket eller att jag blir förvirrad av vad som är upp och ner? I nästa stund tänker jag istället på vad mycket kul jag ska göra när jag är klar. Vart jag ska resa. Vad jag ska titta på.

Jag hoppas så innerligt att det här med dykningen kommer gå bra. Att det kommer funka för mig och jag har egentligen ingen anledning att tro att det inte skulle gå bra. Har inte klaustrofobi eller någon annan fobi och jag har inte problem med öronen eller att fridyka och snorkla.

Men vi får se. Följ mig här i bloggen så får du veta hur det går. Och tack alla ni som gjorde den här drömmen möjlig att genomföra!